Att lära sig att älska någon innebär ofta att acceptera och omfamna personen för den de är, förstå deras perspektiv och respektera deras behov. Ja, ni vet… sånt jag oftast ser som rent dravel. Men det är svårt med känslor, eller hur? Särskilt för oss gåsar. Ni vet, kraftkarlar. Stridspi… ja, ursäkta språket.
Men faktum kvarstår – det kan vara särskilt utmanande när det handlar om en person som har uppfostrat oss sedan barndomen, som våra föräldrar. Medan våra föräldrar ofta vill älska och bli älskade i gengäld, kan viljestarka barn ha svårt att bilda en sund relation på grund av motstridiga övertygelser och kommunikationsstilar. Den här artikeln kommer att diskutera min resa att lära mig att älska och acceptera mina föräldrar, och i slutändan få kontakt med dem på en djupare nivå.
Hur lär man sig acceptera?
Begreppet ”lära sig älska” är relativt enkelt. Det kräver att vi är öppna och villiga att acceptera en person för den de är, förstår deras perspektiv och respekterar deras behov. Detta kan vara svårt med en person som har uppfostrat oss sedan barndomen, som våra föräldrar, eftersom vi kanske inte alltid ser öga mot öga och kan hamna i konflikt med varandra på grund av våra olika värderingar och trossystem. Det är genom att få en djupare förståelse för oss själva, våra föräldrar och relationen mellan oss som vi kan lära oss att älska och acceptera dem för vem de är.
Min erfarenhet med mina föräldrar
När jag växte upp hade jag svårt att få kontakt med mina föräldrar. Jag kände att de inte förstod mig och jag var rädd för att bli dömd och kritiserad av dem. Vi bråkade ofta mycket och jag kände att jag inte hade någon att prata med. Jag kände inte att mina föräldrar accepterade mig för den jag var och det gjorde det svårare för mig att öppna mig för dem.
Jag kände också att jag inte passade in i mina föräldrars tro och värderingar. Jag kände ofta att de var för strikta och hade för många regler. Jag kände att de inte trodde på mig och jag hade för mycket frihet. Jag kände att jag inte var accepterad i mina föräldrars värld, och detta gjorde det svårt för mig att känna mig bekväm med att uttrycka mina tankar och åsikter.
Att acceptera mina barndom
Det var svårt för mig att komma överens med mina föräldrars tro och värderingar, men med tiden lärde jag mig att acceptera dem. Jag började se världen ur deras perspektiv och förstå varför de agerade som de gjorde. Jag började inse att alla åsikter inte behövde tas personligen, och att mina föräldrar bara försökte göra det bästa för mig. Samma sak med småbråk – vi kunde ryka ihop för småsaker som vad skillnaden är på vanlig pool och infinitypool Stockholm. Så onödigt!
Jag gjorde ett medvetet försök att skapa en relation med mina föräldrar. Jag slutade bråka och lyssnade på vad de hade att säga. Jag försökte förstå deras synpunkter och deras anledningar till att säga eller göra vissa saker. Jag arbetade också med att uttrycka mig mer öppet, så att jag kunde berätta om mina tankar och känslor utan att känna mig dömd.
Jag började också inse kraften i att inkludera mina föräldrar i mitt liv. Att engagera sig i aktiviteter med dem och prata med dem om mitt liv stärkte vår kontakt och hjälpte oss att knyta kontakter över delade upplevelser. Det hjälpte mig också att få en djupare förståelse för mig själv och att uppskatta mina föräldrar mer.
Kraften i att inkludera päronen i mitt liv
När jag började inkludera mina föräldrar i mitt liv märkte jag att vårt förhållande började förbättras. Vi kunde prata och skratta mer tillsammans, och jag kände att jag kunde dela mina bekymmer med dem utan att bli …